Idag har jag släpat upp min oaktiva röv ur datorstolen och begett mig på "Sommarjumppa". Kondisen är väl inte den allra bästa efter (åtminstone) fyra oändligt slappa veckor, men just nu försöker jag ta tag i det igen. Jag var till och med så aktiv att jag cyklade dit. Oj oj, plus i kanten åt mig, synd att det bara var 2 km jag cyklade.
Väl där mötte jag upp med en god vän och konstaterade det vanliga; när man ses för sällan så behövs det MINST 2 timmar med småprat innan man kommit ifatt de saker man missat då man inte träffats. Och i vanlig anda försökte jag vara lite överaktiv och föreslå att vi skulle börja träna till nästa års Stockholm Maraton. Dagens skämt för mig, lat som jag är och knappt har motivation nog att springa 3 km... men visst blev jag inspirerad av artikeln jag läste i en tidning om en kvinna som haft diskbråck och bara några år senare hade sprungit maraton. Men sådana saker är nog till för lite mer lättmotiverade personer..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar