Jag har nu varit hemma från Turkiet i över en månad. Kom fram till att jag varit väldigt oflitig med att skriva i blogget om hur vårt (mitt) liv faktiskt såg ut när jag befann mig i Turklandet och mitt inne i guideyrket. Det är ju nåt som bör bevaras för framtiden, kanske inte för andras intresse lika mycket som för mitt eget!
Så här såg det ut när vi väntade på bussen som skulle ta oss på den sista resan till flygplatsenJag kan ju inte göra annat än erkänna att det fälldes en och annan tår, när jag tvingades lämna min sambo sedan 8 månader. Men sånt är livet.
De sista dagarna av vår guide tid i Turkiet spenderades i Alanya, Alanya är ju den stad som tar emot allra mest turister på Turkiets sydkust. Och den är ju ett paradis för den som vill sola, bada, shoppa, äta ute och eventuellt dricka sig full på någon av de många barerna som ligger i hamnområdet.
Hamnen är ju hjärtat i Alanya, och det var där vi hittade oss själva nästan varje gång vi beslöt oss för att ta en sväng på stan.
Favoritrestaurangen i stan heter Red Tower, mest på grund av sushin som de serverar där, och näst mest för att vi guider fick 50% på allt där. Fin utsikt har de ju visserligen också. En gång när jag drog utflykten upptäck Alanya där man stannar till på Red Tower för att provsmaka restaurangens egen bryggda öl, så råkade jag gå på toaletten vid fel tillfälle. Jag var borta i max. 3 minuter, men under den tiden hade alla gästerna och vår lokalguide fått syn på 7-8 delfiner som simmade efter en båt som var påväg in i hamnen. Säkerligen en häftig syn. Det enda jag fick skymten av var lite skummande vatten långt ut i havet när delfinerna simmade iväg i horisonten. Typiskt min tur.
Favoritställe nr 2 på listan måste ju bli baren/puben Crazy horse. Efter långa jobb dagar när man behövde varva ner var det dit man begav sig. hoppade i en taxi, oberoende hur sen kvällsservicen hade dragit sig, så hann man alltid dit för ett par vodka bull
eller som för min del, vodka soda. Drinkarna i Turkiet är bra mycket starkare blandade än här hemma i Finland, min gissning är att minst 50% vodka. Alltså inte speciellt gott. Prisnivån på barer inne i Alanya ligger på ungefär 15-20 TL per drink, alltså europriset är hälften av detta. Dvs, minst lika dyrt om inte dyrare än här hemma. Men såklart hade man ju fördelen att som guide få allt 50% billigare på de ställen som ens firma samarbetade med. Som sagt, en och annan kväll har spenderats på Crazy Horse.
Såhär intressant kan det bli en kväll på Crazy Horse. Jag skulle ju kanske kunna tillägga att det var det ställe dit alla guider i Alanya samlades, och de skandinaviska språken var de mest representerade. Sen fortsatte man allt som oftast kvällen på övre våningen på en klubb som heter Havana. Där drinkarna är om möjligt ännu dyrare men folk flockas i otroliga mängder, och där alltid nån turk som trodde han var otroligt snygg dansade som galen i någon av de många burarna på dansgolvet.
Även om man inte skulle kunna tro det...
Men det mest chockerande på hela kvällen ser ni i centrum av ovanstående bild. Den stackars jättefulla ryska damen, med alldeles för kort klänning. Inom kort efter denna bild sparkade hon av sig skorna och klämde till riktigt ordentligt med att skaka rumpan. Och om ni tittar på nedstående bild, får ni se att de andra deltagarna fick sig en liten förätt på det vi alla snart skulle få uppleva. Tillåt mig säga: "Shake it baby, or wait... PLEASE DON'T!" (Undrar hur man säger det på ryska?)
Tack och godnatt!
