Tv-serier

Nu var det slut på det roliga med Kyle XY, igår såg jag sista avsnittet. Blev så förnärmad av hur det hela slutade och att ABC har lagt ner hela serien. Sista avsnittet blev helt enkelt ett avhugg mitt i storyn, utan minsta lilla avslut. Så jag gick genast in på en sida där man fick skriva på en protestlista att man ville ha fler avsnitt av Kyle XY, även om det är över ett år sedan serien lades ner...

Men nu skall jag börja på nästa serie, Dexter.. kanske nästa veckas hunk kan hittas där ;) Fast jag tror nog inte det blir huvudrollsinnehavaren...

"Dexter är en amerikansk Tv-serie som debuterade i TV-kanalen Showtime den 1 oktober 2006. Handlar om seriemördaren Dexter Morgan som arbetar som kriminaltekniker för Miami Mero Police Department i USA" (wikipedia)

Nyår

Jag har bestämt mig för att va duktigt och ringa in det nya året utan alkohol. Blir alltså en nykter nyårsafton för mig i år.
Istället ska jag ta med mig min nya videokamera och filma alla andras dumheter ;)

Ligger hemma och fryser.. Tror nog en förkylning kommer smygande snart.. Hoppas bara den hinner försvinna tills det blir dags för avfärd mot varmare väder och vackrare vyer!

Som motgift till min frusenhet ska ni få en varmare bild, från en (nästan) öde strand som jag och mina kollegor besökte i Turkiet en dag på vår day off. Hyrde en bil och körde iväg, egentligen letade vi efter berget Olympus, där en evig eld sägs brinna (eller nåt sånt) Vi hade inte riktigt på klart vad vi sökte :) Men efter många om och men och körande på smala ringlande vägar både upp för berg och nerför, så kom vi fram till en vacker strand. Vi hade den i princip för oss själva, och passade på att njuta av tystnaden och eftermiddagssolen efter en mycket tung dag med shopping i Antalyas köpcenter.

Tack till fotografen Amanda, och ja, jag norpade den från fb ;)
Och tack till den halvnakna tjejen på bilden som normalt brukar göra foton vackrare, men denna gång tyvärr bara var ivägen :D

TV-serier

Jag blir ju alltid lite obsessed när jag börjar kolla en ny serie. Måste börja från säsong 1 avsnitt 1 och kan inte sluta innan jag sett alla avsnitt som finns.. Många och långa timmar har spenderats med detta. Just nu är det Kyle XY som gäller. Handlar om en extra smart kille som var ett vetenskapligt projekt och låg i en tank tills han var 16 år.. weird? Ja, men vad gör väl det när huvudrolls innehavaren Matt Dallas är riktigt hunkalicious ;)

Tyvärr går det ju faktiskt rykten om att han är gay, så där rök ju min chans :)

Serien Kyle XY ställdes in efter tredje säsongens tionde avsnitt.. Synd.

jojo bantning

Sägs ska vara det mest ohälsosamma man kan göra med sin kropp.. Men denna gång, screw that! Hur ska man annars komma i form till beachen på Thailand på en månad? Det är första gången jag pröva på en så kallad "snabb bantnings metod". Under en månads tid ska jag följa banan och ananasdieten. Och nej, även om det låter så, så får man faktiskt äta annat än banan och ananas, jag kan visa ett utdrag på hur vecka 1 på den 4 veckor långa menyn ser ut.

Vecka 1

Måndag & Tisdag: 1kg bananer och kaffe /per dag

Onsdag: 2 hårdkokta ägg, 1 knäckebröd med ost, kaffe, fiskbullar, morötter, blomkål, 1 potatis, 2 päron, 2 äpplen.

Torsdag: 2 stekta ägg, 1 skiva bacon, 1 knäckebröd med ost, kalvsylta/skinka, blomkål, kaffe

osv.....

Enligt dietguiden på nätet (viktvakten.se) så kan man gå ner 10kg på en månad med denna diet. Vi får väl se...

Målet är ju att va lika snygg på beachen i Phuket som denna bild:

Magdans

Nej, nu tycker jag vi ska ta och pigga upp stämningen lite grann, vem orkar väl läsa en deprimerande blogg. Jag tänkte bjuda på lite intressanta bilder från en kväll med magdans i Turkiet.

Först kom magdansösen ut, vi hade alla svårt att besluta om hon var man eller kvinna till en början.. Men anyway, moving on from that. Killarna blev uppkallade på scen. Och ja, han till höger med blå tröja, är också en man.

Även om man inte skulle kunna tro det...

Men det glömdes snabbt bort när den äkta MANLIGA magdansösen (kanske det heter magdansaren då?) tog plats på scen och damerna kallades upp för att få sin lektion i denna ädla konst.

Men det mest chockerande på hela kvällen ser ni i centrum av ovanstående bild. Den stackars jättefulla ryska damen, med alldeles för kort klänning. Inom kort efter denna bild sparkade hon av sig skorna och klämde till riktigt ordentligt med att skaka rumpan. Och om ni tittar på nedstående bild, får ni se att de andra deltagarna fick sig en liten förätt på det vi alla snart skulle få uppleva. Tillåt mig säga: "Shake it baby, or wait... PLEASE DON'T!" (Undrar hur man säger det på ryska?)

Tack och godnatt!

Idag upplevde jag nåt som fick mig att tänka efter. Jag bor ju i ett område där det finns massor av pensionärer, krigsveteraner och äldre människor. Många av dessa bor ensamma. Idag hade en äldre herreman som jag är mycket förtjust i ramlat omkull efter att ha varit och handlat. Jag var ute med hunden och såg honom plötsligt ligga där och han vinkade till mig att jag skulle hjälpa honom. Hans rullator hade han tvärs över sig och käppen hade ramlat, så han kunde inte ta sig upp på egen hand. Enligt honom hade hans ben vikit sig under honom när han var påväg hem. Efter många om och men fick jag hjälpt honom upp och jag frågade honom hur länge han legat där. "Länge", var hans svar.. Han var smutsig och snötäckt och han hade säkert väntat länge på hjälp, för massvis med grus och stenar hade frusit fast i hans tröja. Jag hjälpte honom in, frågade om han var okej och sen gick jag hem. Men när jag kom hem började jag tänka. Tänk om han hade behövt mer hjälp, när han gick in sade han att han behövde gå och lägga sig, för han har problem med hjärtat, och dethär hade varit tungt för honom.
Tänk om något hände efter att jag gått därifrån. Jag ringde runt och kollade upp vem som skulle kunna titta till honom. Jag vet att han inte har någon familj, eller nära släktingar. Och detta är en mycket stolt man som inte vill att man lägger sig, han vill klara sig själv. Men jag var så orolig, till slut fick vi tag på en som ringde och kolla de så allt var okej med honom, och se körde jag själv förbi för att se så han mådde bra. Och det gjorde han.

Tänk på alla de som är ensamma, som inte har någon som tittar till dem om och när de behöver det och annars också. Det kan vara en sorglig värld ibland. Men då kan man ju sända ut en tanke till alla de som jobbar inom äldreomsorgen, som kan känna medkänsla, behandla människor bra på det sätt de behöver, och som får en att känna sig väl till mods de gånger man är tvungen att be om hjälp, även om man helst skulle klara sig själv. Ett bra och viktigt jobb.

Ranchen i Kalapi

Så här ser "Ranchen i Kalapi" ut sommartid

Nu ska vi se om det lyckas att ladda upp lite filmer som jag har filmat med mina nya videokamera som jag fick i julklapp. Liten och nätt är den, kanske inte världens bästa videokvalitet, men det duger bra för mig :) Tog mig ca 2 timmar om inte mer idag att hitta ett program som kunde konvertera filerna till rätt format så att jag kunde få upp dem på internet via tjänsten videofyme.com.

På juldagen besökte jag min syster för att testa kameran, och nu ska ni alla få äran att se några klipp från hur det ser ut på "RANCHEN I KALAPI". Ni ska få träffa hästen Henna, fåren, hunden, katterna och andra varelser som lever på ranchen.

Kommentera gärna ifall det funkar så ni kan se filmerna!

Tunisien

Har beställt två böcker om Tunisien från adlibris, denhär säsongen har jag ju flera månader på mig att förbereda mig innan det är dags för avfärd. Innan jag åkte till Turkiet hade jag ju ungefär en vecka på mig, så man hann ju inte plugga så mycket på förhand!

En av böckerna heter Rough guide to Tunisia och ser ut såhär:

Än sålänge har jag bara hunnit bläddra litegrann genom boken, men såklart fick jag ju syn på en liten ruta om Hammamet (orten dit jag ska åka) Där stod det att stranden i Hammamet är den finaste i hela Tunisien :) kan knappt vänta. Landet verkar vara fullt av historiska sevärdheter, och jag vet inte om någon håller med, men för mig är Sahara en sevärdhet i sig, även om det bara är sand :)

Hammamet beach

Vinterkylan

Tårna värker, det svider i näsan... Jag är redan så less på vinterkylan! Och nu har det ju tydligen utlovats -35 grader, låter som en riktig semester må jag säga!


Nej, vid sådanahär tillfällen, tänker jag drömsk tillbaka på värmen i Turkiet... Här får ni en bild som passar för vintern!

Om ett par månader får man dra på sig uniformen igen :) Värme here I come!

Islam

Efter att ha tillbringa en längre tid i ett muslimskt land (om än en sekulär stat) och nu efter att ha fått läsa om de påstådda terrordåden i Stockholm kan man ju inte göra annat än börja fundera. Turkiet är ju inte så värst islamsk om man jämför med andra sällen på världskartan, åtminstone inte på turistområdena. Visst får man höra böneutropen 5 ggr om dan och så vidare, men annars märker man inte av det desto mer. Det finns ju många som drar alla muslimer över samma kam, men att tänka sig att några av de goda vänner jag fick i Turkiet skulle komma sig för att göra nåt religions inspirerat brott mot mänskligheten är ju rent ut sagt löjligt. Det ska nog finnas tvistade tankar i huvudet på en person som ens funderar över sånt. Men egentligen, det pratas om muslimernas heliga krig, vem är de kristna att säga nåt om det, vi har ju också haft våra korståg.....

I brist på annat började jag bläddra igenom en gammal bibel vi hade i hyllan (inspirerad av alla filmer och serier jag sett som på ett eller annat vis baserat delar av historierna på sånt som finns i bibeln). Själv har jag alltid fått inmatad bilden av Gud som god. Men när man läser i bibeln, så hittar man nästan inget annat än straffa dessa människor, lida lite här och plågas lite där. Kort och gott verkar bibeln vara en bok fylld av hämnd, våld och att visa makten.
Det pratas ju även mycket om koranen, undrar hur lätt det skulle vara att få tag på en svensk översättning av den.. Kanske det finns på bibban i Vörå? :) Skulle vara intressant att göra en del jämförelser....

Turkey long gone

Jag har nu varit hemma från Turkiet i över en månad. Kom fram till att jag varit väldigt oflitig med att skriva i blogget om hur vårt (mitt) liv faktiskt såg ut när jag befann mig i Turklandet och mitt inne i guideyrket. Det är ju nåt som bör bevaras för framtiden, kanske inte för andras intresse lika mycket som för mitt eget!

Så här såg det ut när vi väntade på bussen som skulle ta oss på den sista resan till flygplatsenJag kan ju inte göra annat än erkänna att det fälldes en och annan tår, när jag tvingades lämna min sambo sedan 8 månader. Men sånt är livet.

De sista dagarna av vår guide tid i Turkiet spenderades i Alanya, Alanya är ju den stad som tar emot allra mest turister på Turkiets sydkust. Och den är ju ett paradis för den som vill sola, bada, shoppa, äta ute och eventuellt dricka sig full på någon av de många barerna som ligger i hamnområdet.
Hamnen är ju hjärtat i Alanya, och det var där vi hittade oss själva nästan varje gång vi beslöt oss för att ta en sväng på stan.

Favoritrestaurangen i stan heter Red Tower, mest på grund av sushin som de serverar där, och näst mest för att vi guider fick 50% på allt där. Fin utsikt har de ju visserligen också. En gång när jag drog utflykten upptäck Alanya där man stannar till på Red Tower för att provsmaka restaurangens egen bryggda öl, så råkade jag gå på toaletten vid fel tillfälle. Jag var borta i max. 3 minuter, men under den tiden hade alla gästerna och vår lokalguide fått syn på 7-8 delfiner som simmade efter en båt som var påväg in i hamnen. Säkerligen en häftig syn. Det enda jag fick skymten av var lite skummande vatten långt ut i havet när delfinerna simmade iväg i horisonten. Typiskt min tur.


Favoritställe nr 2 på listan måste ju bli baren/puben Crazy horse. Efter långa jobb dagar när man behövde varva ner var det dit man begav sig. hoppade i en taxi, oberoende hur sen kvällsservicen hade dragit sig, så hann man alltid dit för ett par vodka bull
eller som för min del, vodka soda. Drinkarna i Turkiet är bra mycket starkare blandade än här hemma i Finland, min gissning är att minst 50% vodka. Alltså inte speciellt gott. Prisnivån på barer inne i Alanya ligger på ungefär 15-20 TL per drink, alltså europriset är hälften av detta. Dvs, minst lika dyrt om inte dyrare än här hemma. Men såklart hade man ju fördelen att som guide få allt 50% billigare på de ställen som ens firma samarbetade med. Som sagt, en och annan kväll har spenderats på Crazy Horse.

Såhär intressant kan det bli en kväll på Crazy Horse. Jag skulle ju kanske kunna tillägga att det var det ställe dit alla guider i Alanya samlades, och de skandinaviska språken var de mest representerade. Sen fortsatte man allt som oftast kvällen på övre våningen på en klubb som heter Havana. Där drinkarna är om möjligt ännu dyrare men folk flockas i otroliga mängder, och där alltid nån turk som trodde han var otroligt snygg dansade som galen i någon av de många burarna på dansgolvet.

Thunderstorm

I går natt vaknade jag av att det smällde och brakade utomhus. När jag öppnade ögonen kunde jag nästan inte tro det jag såg. Utomhus var det nästan som discoljus. Det blinkade varannan sekund av de stora blixtarna som lyste upp hela himlen. Jag gick lite närmare och kikade ut genom fönstret. Dår såg jag när en blixt träffade en vattentunna som står uppe på taket på ett av husen bredvid vårt. En liten stund efter hörde jag hur glas splitrades, så jag antar att nästa blixt träffat en av solpanelerna.

Då blev jag rädd och nervös och kunde inte hålla mig från att väcka upp min rumskompis. Så ställde vi oss bredvid varandra i fönstersmygen (egentligen gömde hon sig faktisk bakom mig). Vi såg hur regnet piskade mot marken och hur människor sprang som om det gällde livet. När man har vant sig vid ett lungt och soligt Turkiet utan ens knappt lite vind, så var detta en stor omställning. Det som vi var mest rädda för var att huset skulle fatta eld, eller sen när vi började diskutera att det kan komma eldslågor och blixtbollar ur eluttagen också. Efter den diskussionen hade jag lite svårt att sova eftersom jag har ett eluttag precis i samma höjd med min säng. Men sist och slutligen orkade inte ögonen hålla sig öppna längre och jag somnade. Bara för att vakna några timmar senare och upptäcka att jag försovit mig.

Hoppade upp ur sängen med en ordenlig fart och slänge på mig uniformen och satte av i galopp mot hotellet. Där stod en av mina bussar snällt och väntade och si sådär 70 norrmän som var på väg hem också. Men jag hann allafall. Fast hur representativ jag ser ut är ju en annan femma. Rufsigt hår som blev blött efter regnet utomhus, inget smink osv, luktar illa gör jag säkert också :D

Sushi

I förra inlägget glömde jag att nämna en sak som jag också har lärt mig i Turkiet. Äta Sushi! Numera min favoriträtt, och för tillfället är jag GRYMT sugen på det. Fast ännu mer är jag sugen på chicken pocket från Amarillo. Det är vad jag kallar yummie! Hoppas verkligen inte de har tagit bort det från menyn för det ät något av det första jag önskar mig när jag kommer hem, samt också direkt när jag stiger innanför dörren hemma skulle det inte sitta fel med en nybakad kanelbulle (eller 3) och ett oboy glas!



Jag tror att jag har åldrats ungefär 10 år under min tid i Turkiet. Två långa rynkor i pannan har jag funnit, och för tillfället har jag sån ryggsmärta att jag inte kommer mig ur sängen på morgonen. Först tänkte jag skylla på att jag jobbar så mycket att jag får ont i ryggen av det.. Men ärligt talat kan de faktiskt bero på att jag har sovit för mycket.. Tji fick jag för att få va en martyr så folk skulle tycka synd om mig! Sov reflexen har faktiskt blivit mycket stark i dethär jobbet. Så fort man har en ledig stund åker ögonlocken igen. Det är lika lätt att sova vid e bord vid burger king på flygplatsen i 40 graders värme som det är att sova i sin egen säng under en underbar lufkonditionering. För att inte tala om i ett buss säte sittandes i upprätt ställning. Även det mattbelagda golvet på office har fått tjänstgöra som säng.

Längesedan sist!

The home.

Kanske det vore dags med en liten uppdaering på bloggen :) Har nu varit här i Turkiet i snart 7 månader. Fortfarande står de oklart om det blir 1 eller 2 månader till vi får (måste) stanna. Har iallafall haft en väldigt intressant säsong. Tänkte lista allt jag har lärt mig under denhär tiden här:






10 THINGS I HAVE LEARNED IN TURKEY

1. Gå i högklackat. (efter otaliga timmar spenderade på flygplatsen med mina transferskor, kommer jag aldrig någonsin mer att ha problem med att använda ett par skor med hög klack)

2. Prata finska. (även om den aldrig kommer att bli perfekt och jag forfarande är mega nervös för att säga fel, så kan man inget annat göra än att försöka sitt bästa då det inte finns nåt annat val)

3. Prata inför publik. (har alltid varitr livrädd att stå inför folk och prata, men nu är det svårt att för mig att lägga ner mikrofonen på välkomstmöten och i bussen)

4. Att le (visserligen kunde jag det tidigare också, men det roliga är att när man lägger på sig uniformen så hör leendet också till. Oberoende av om man har sin värsta dag i hela livet, så är det inga problem att le ett vackert leende. Vackert är väl kanske en åsikt förstås)

5. Att dölja diverse fläckar på våra vita tröjor med hjälp av namnbricka och väskor. (Inte alltid så lätt att äta glass utan att spilla, speciellt när glassen smälter väldigt fort när det är +50 grader ute!)

6. Att man faktiskt kan frysa när det BARA är 25 grader ute. (Upptäckte vi när vi satt på balkongen för ett par dagar sedan och funderade på om man borde ta på sig en jacka. Efter att ha sett på temperaturmätaren och konstaterat att det är ungefär samma temperatur som på en varm sommardag i Finland, beslutade vi att vi var tvugna att bita ihop!)

7. Att orka jobba och se fräsh ut efter att ha jobbat hela natten och bara sovit två timmar. (samt att man KAN faktiskt se fräsch ut, även om man fortfarande har gårdagens smink på sig)

8. Att sova på bussen i upprätt sittande ställning så att alla tror att man fortfarande är vaken. (Misslyckas förstås om man som min kollega A börjar dregla halvvägs påväg till flygplatsen)

9. Att burger king till frukost flera gånger i veckan samt ingen motion alls på 7 månader inte gör dig till världens smalaste person som någon dumbom hoppades på då man åkte till Turkiet. (Dags att vakna och leva i verkligheten)

10. (Nu ska ja vara lite fördomsfull) Att om man ler för glatt åt en turkisk man (om han är ung och snygg gör man ju antagligen det) Så ska man inte bli förvånad om denne man i fråga kommer utspringande efter en ropandes I LOVE YOU, SENI SEVIYORUM!

Min kära rumskompis som hjälpt mig bättra på min finska. Och skrattat gott åt mig då jag inte visste vad armhår hette på finska och kallade det käsihiukset.

Long time no see!

Nu var det längesedan det blev nån uppdatering! Det beror på att vi har flyttat bort från underbara Side Garden och in till Ingenstans, nej jag menar Incekum! Nu börjar jobbet på riktigt! I lägenheterna har vi tyvärr inget internet så därför kommer jag att vara ganska onåbar för tillfället! Jag har också stängt av min finska telefonanslutning så på det numret kan ni inte heller nå mig! Bye bye Finland hello Turkey får man väl säga!

Snygga jag på favortirestaurangen Aphrodite

Daglig och nattlig aktivitet vid Apollotemplet i Side.

Vid nästa uppdatering ska jag försöka få upp lite bilder från den nya lyxlägenheten utan varmvatten och utan fungerande spis. Och av våra grannar som består av en fågelfarm med hönor, påfåglar och kräk av alla de sorter som tycker om att föra höga ljud hela natten igenom! Men trots det trivs vi bra med varandra. Och vi har fått tillökning till vårat team, manlig sådan så nu blir det ju lite variation i tjej snacket iallafall!

Nu har det varit ett par långa dagar! I förrgår kväll kl 23 fick vi ett samtal att nu ska Helsingforsflyget gå, då var det bara att slänga på sig uniformen och åka ut till hotellet där alla gästerna var samlade. Men vi kunde inte börja informera gästerna innan fick fick konfirmation om att planet faktiskt skulle gå, så där satt vi och väntade, och väntade.. när klockan var 4 fick vi ett hotellrum så att vi kunde gå och sova en stund, vi hann dit, jag kastade snabbt av mig kläderna och kröp ner under täcket (i dubbelsängen som jag delade med 2 andra). Tänkte jag skulle hinna få så mycket sömn som möjligt innan någon ringde. Men jag hann knappt lägga ner huvudet på kudden innan telefonen skrällde till. Då fick man snabbt kasta på sig uniformen igen och gå upp, men det var inget som var fastställt ännu, så då satt vi över en timme igen och väntade på ett telefonsamtal som aldrig kom. Kvart över 5 lunkade vi utmattade tillbaka till hotellrummet, och denhär gången fick vi faktiskt sova lite. Så den natten blev det inget flyg. Vaknade på morgonen och gick för att äta frukost, sen fick jag jobba från 10-14-30 eftersom det behövdes hjälp med att gå runt och informera gäster. Så där gick jag med gårdagens smink och ett vackert påklistrat (något falskt) leende och berättade för alla att tyvärr kommer ni er inte hem idag heller.

Sen fick vi åka hem en liten stund. Vädret var vackert så alla var samlade runt poolen. Själv tog jag ett dopp och lade mig sen och slappnade av i en solstol. Men lugnet varade inte länge! Snart nog kom ett telefonsamtal att NU ska planet gå!! Så då var det dags att hoppa i uniformen igen. Lite misstroende var vi ju nog, att ska planet verkligen gå denna gång nudå? Men tji fick vi, å ivägskickade är nu Helsingforsarna :)

Fick ha ledig dag idag och pusta ut efter de senaste dagarnas strapatser. Fick också veta att imorgon lördag ska vi flytt vidare till Pegasos Planet, där jag ska tillbringa resten av säsongen. Ska bli sorgligt att lämna Side och alla kollegor här, men vi åker ju inte så långt, så jag kan ju komma hit varje gång jag har day off!

Idag har det varit ännu en regnig dag och jag vaknade kl 6 imorse av att det smattrade på taket så jag trodde det skulle ramla in. Då var det haglet som spökade igen, grymt stora isbitar som ramlade ner från himlen! Senare på dagen idag hade några av mina kollegor sett en tornado, och det hade även varit gäster som sett 3 stycken tornados på rad ute på havet! Ett tag var himlen riktigt svart, och vi visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till. Men lika fort som det började var det över, och nu är det lugnt ute igen och imorgon tittar solen säkert fram!

Idag har vi fått skickat hem alla skandinaviska plan som var försenade! Så till en viss del tycks flygtrafiken ha kommit igång igen! Ska bli spännande att se hur länge det tar innan allt blir normalt igen, och när vi börjar få mer gäster pånytt!

Igår hade jag min lediga dag, åkte in ti Manavgat och brände pengar :) I garderoben finns nu ett par nice shoes, nya shorts, två tröjor och massa make-up! Tummen upp, man måste väl få skämma bort sig själv lite emellanåt!
Det har varit varmt och skönt här också, passade på att sola lite. Måste bättra på brännan lite, eftersom turisterna har klagat på att guiderna är för bleka! Svårt att förklara hur man kan ha varit i Turkiet en månad och kunnat undgå att bli brun :P Men så är det när man är en blekfis! Kanske jag åtminstone lyckas få lite färg innan säsongen är slut!

Igår bakade jag för första gången sedan jag åkte till Turkiet! Det blev tårta a´la Asa med rulltårtsbotten, jordgubbar och grädde. Samma tårta som jag minns från mina barndomsfödelsedagar! Lite medicin mot min hemlängtan. Det som gjorde det hela lite spännande dock var att köpa alla ingredienserna. Lite svårt att veta vad vetemjöl heter på turkiska! Men det blev bra i slutändan, så nu har jag mutat mina supervisors med tårta! Kanske man får en extra day off nästa vecka!

Idag blev det en två timmar lång promenad längs stranden tillsammans med min finska kollega under vår ”siesta” mitt på dagen. Det va skönt och avslappnande att få komma bort en stund! Samla några vackra stenar och snäckskal och bara njuta av solen och havets brus. Härligt!

Sen måste jag ju bara skryta att idag har jag lärt mig att räkna till 100 på turkiska! Får se om jag minns det ännu imorgon, med lite tur är jag både fullfjädrad finne OCH turk innan säsongen är slut! (Fast det tvivlar jag nog på) :D

Nu har jag fått uppleva mitt första riktiga oväder här i Turkiet. I förrgår natt blixtrade och dundrade det så jag trodde taket skulle ramla in, och igår när vi begav oss hem från vår hotellservice så haglade det. Hagelkornen var till en början små, men ökade i storlek och tillslut så ramlade det ner isbitar som var lika stora som SOCKERBITAR! Turligt nog hade jag hunnit innanför dörren och in i lägenheten innan det började regna socker, men om inte kan jag tänka mig att det skulle svida lite i skinnet att bli träffad av sådana bitar!

Nu har jag varit i Turkiet i exakt en månad, häromkvällen fick jag riktigt hemlängtan. Surt rågbröd och Fazers blå skulle inte sitta helt fel ska jag säga er! Jag bara väntar att det ska börja dyka upp "känt folk" här så jag får höra lite av de kära österbottniska dialekterna igen. Så kom igen, boka resa gott folk!! ;) Snart börjar ju säsongen ju ha kommit igång fullt ut här nere, och det strömmar in mera folk; turister, andra guider, mer försäljare och Side känns inte alls lika öde som det gjorde första kvällen vi kom hit. Nu e det mera liv och rörelse på gång. Men jag har ändå svårt att tänka mig hur fullt det kommer att vara under högsäsongen då alla hotell i området kan vara fyllda! Då får man vimla runt med alla andra i massorna.

Dagens shopping

Idag har jag åter igen besökt frukt och grönsaksbutiken som ligger en bit ifrån där vi bor, snart blir jag nog en riktigt stamkund där! Men jag kan inte hjälpa att det är grymt gott att äta turkisk yoghurt med färska frukter och bär på morgonen! Dessutom är det ju grymt billigt :) Just nu är det säsong för jordgubbar, mullbär (heter de det? På engelska iaf. mulberry) och apelsiner så det finns det massor på hyllorna! Yum!

Något annat som är yum är gözleme. Det är turkisk pannkaka som steks på en stekhäll och fylls med ost (typ fetaost) och eventuellt örter eller purjolök tror jag det var i den senaste jag åt! Igår när vi hade utflykten Hidden Paradise så besökte vi en liten turkisk by uppe i bergen. Först besökte vi en skola där barnen sprang på och var väldigt nyfikna. Sen var det ett gammalt "traditionellt" turkiskt par (vet inte om man kan säga så, men nu gjorde jag det!) som satt utomhus under tak och stekte gözleme åt oss! Efter det besökte vi byns lilla moské och ett 150 år gammalt turkiskt hus. Det var en intressant och lärorik dag!


Som kontrast till den gamla och traditionella byn, kan jag ju visa en bild på några underliga skyltdockor vi hittade inne i Side längs den största shoppinggatan (som inte är så värst stor, men ändå!) Vet inte varför han målade dem såhär, men på nedre våningen fanns även samma modell, fast målade vita istället för svarta. Roligt såg det ut iallafall! :)

Hamam

Idag har vi fått besöka ett Hamam (turkiskt bad). Hade hört en massa skräckhistorier före om halvnakna turkiska män, turkiska damer som masserar en på ställen man helst skulle vilja ha ifred och en hel massa liknande. Men i verkligheten gick det väldigt smidigt, även om jag kanske inte skulle ha velat att den turkiska damen skulle ha skrubbat min rumpa sådär mycket, men den blev väl ren så det får man vara glad för! Efter att ha blivit tvättad och skrubbad av en (något sur) turkisk kvinna, så fick man en halvtimme lång helkroppsmassage, underbart avslappnande! Hamam (eller Ham Ham som min söta jobbarkompis trodde att det hette) rekommenderas varmt! Och man lär ska få en snygg och jämn solbränna efteråt, eftersom de tydligen ska lyckas skrubba bort 500 gram död hud och skit från ens kropp. Själv vågade jag inte titta vad som lossnade när jag blev skrubbad!

Såhär snygg var man då när de hade smetat på en ansiktsmask. den luktade av lera och vi funderade ett tag om de hade gått ut på byggplatsen bredvid och hämtat en skopa ur betongblandaren där, men hoppeligen inte! Och vem vet, betong kanske gör under för din hud?!?!

Sen ser ni här nedanför hur en guide ska se ut då man tar emot gästerna på flygplatsen. Längst ner är ju mitt allra vackraste välkomstleende, som jag har övat in här under min tid i Turkiet, väkomnande, eller hur?

Inatt kom vårt första flyg från Helsingfors! Vi fick alla dra på oss våra nya uniformer, vårt vackraste leende och försöka ignorera våra stelfrusna fingrar i väntan på gästerna. Tyvärr var det en försening på flyget, så vi fick stå och frysa på flygplatsen en timme längre. Men till slut kom våra efterlängtade gäster.
Var väl i säng en ca 5 i morse, och uppe kl. 8 för att dra iväg till hotellet. Där har jag sedan hållit hus tills halv 9 ikväll, så långa dagar blir det!
Sedan på hemvägen hände det lite spännande grejer! Vi var en för mycket i bilen, så vi satt och tryckte 4 stycken i baksätet. Så när vi kom ut ti korsningen ser vi massa blinkande blåljus. Där står Jandarma (militärpolisen) och väntade på oss. Vi blev stannade och en man kom och kikade in och sa något på turkiska. Vi höll god min och sedan visade det sig att han kunde mycket dålig engelska. Så hon som körde gav honom ett vackert leende, och eftersom han inte kunde förklara för oss att det var olagligt att ha för många i bilen så lät han oss åka. Puh, säger jag bara! Vem vet vad Jandarman riktigt har för befogenheter i dethär landet!

Turkiet, landet med en armé av myggor. De är överallt, speciellt då man ska sova. Men det värsta är, man märker knappt av dom, oftast hör man inte ens det minsta ljud! Utan då man vaknar på morgonen är man full av mystiska röda prickar på hela kroppen. Ett par timmar senare håller man på att få ett nervöst sammanbrott på grund av den omänskliga klådan, och det är omöjligt att låta bli att klia sig! Sen blir ju inte saken bättre av de 1000-tals finnar som man tydligen får här. Folk har många olika teorier om varför det poppar upp massvis med ovälkomna finländare i ansiktet; luftfuktigheten, klimatet, AC:n, vattnen man tvättar sig i ansiktet med osv. Men förhoppningsvis ska man vänja sig så småningom och få tillbaka sitt normala ansikte!

Sen har jag en till negativ sak att komma med! Endera är det turkiska kvinnor som är väldigt smala (och vi i norden är väldigt tjocka) eller så har jag lyckats gå upp en hel massa på 2 veckor här i Turkiet! Iallafall känns det inte bra då man får ta 2-3 storlekar större på alla kläder här! XL på uniformsbyxorna känns ju väldigt skönt för självförtroendet! Turligt nog var det flera andra som hade samma problem, så vi kom gemensamt fram till att de stora storlekarna här i Turkiet är VÄLDIGT små medan de små storlekarna är "normalstora". Å andra sidan kan det ju vara något vi bara intalar oss eftersom vi alla ju åt från samma buffé på hotellet vi bodde på i Alanya, och så har vi alla fått lära oss att en guides frukost består av Snickers och Coca-cola, så vi får se vilken storlek på kläderna man har när man återvänder till Finland!

Men nu ska jag inte bara vara negativ! :) Idag har jag ju faktiskt haft en ledig dag! Det var riktigt skönt, har lyckats plåga mig igenom en bok om Turkiet och så hoppade vi på en dolmus och åkte till Manavgat på lunch. Jag prövade på Pide (Turkisk pizza), för att hjälpa till att fylla ut uniformsbyxorna lite mer! Billigt och gott var det iallafall!

Gårdagen bestod av en rundtur i Manavgat både på land där det ingick shopping och ännu ett vattenfall att beskåda och även tills havs (eller till flods kanske jag borde säga). Sista delen av utflykten var en kryssning på den "smaragdgröna" Manavgatfloden. Sen kastade vi ankar där den gröna floden mötte det blåa havet och avnjöt vår lunch i solskenet!

Idag var det tidig väckning som gällde, och ännu en avfärd till Alanya för att åka på ännu en utflykt! Vi började med att besöka Dim cave, en stor droppstensgrotta en bit utanför Alanya. Grym luftfuktighet inne i grottan, häftiga formationer efter droppandet, en och annan fladdermus hade de andra tydligen också sett! Men det som satte sig i minnet mest, var den distinkta doften av våt hund som lägrade i hela grottan! Trots lukten så tyckte jag det var en häftig och unik upplevelse, även om alla de 100-tals trappstegen ledde till att mina ben skakade på vägen tillbaka!

Vi åkte också och tittade på Sapadere Canyon. Det var också ett riktigt häftigt ställe, med långa "trä-landgångar" längs med floden som rann mellan de höga klipporna, så man fick promenera hela vägen! Hade det varit lite varmare hade jag nog prövat gått ner i en av de naturliga dammarna och simmat i det otroligt klara (och säkert iskalla) smältvattnet som rann i floden. Om ett par veckor när vårregnet har kommit och när mer snö uppe på bergstopparna har smultit, så lär forsarna i floden bli riktigt grymma också, så det blir nog en syn man inte vill missa!

So long!

Idag har vi varit runt och försökt lära känna Side :) Sen skulle vi bege oss till Alanya, för att åka med på en utflykt. Och gissa vem som fick lov att köra den 1 timme långa vägen, om inte lilla moi! Trafikkulturen här i Turkiet är ju inte riktigt som hemma kan ja ju berätta för er! Men bra gick det, tyckte jag iallafall, vad de som satt på tyckte får ni fråga dem! Men levandes kom vi både dit och hem! Man får väl tacka skyarna för att det fortfarande är lågsäsong och ganska lungt längs vägarna. Men när vi skulle åka hem hade det redan blivit mörkt så det var lite läskigare. Här går ju folk över vägarna var som helst och hur som helst, så mitt iallt kunde det stå en gubbe mitt på vägen som man inte såg före man nästan körde över honom. Men som sagt så lever både vi och alla andra som var i trafiken runt omkring oss ännu!

Sen begav vi oss ut på utflykten discover Alanya, där vi besökte slottet (Kale) såklart, och så for vi även på en båtutfärd ut på medelhavet (en kortare sådan). Där myste vi ihop oss under en tjock filt och satt och njöt av solnedgången! Mycket historisk fakta har de försökt pränta in i oss idag, så man får hoppas att åtminstone något har fastnat! Iallafall vet jag varifrån färgen på coca-cola kommer :D

Heldagsutflykt

Idag har vi varit på en 12 timmars utflykt till Antalya-området. Vi skulle lära oss så mycket som möjligt samtidigt av de engelskspråkiga guiderna, så vi satt och antecknade som dårar (eller åtminstone jag) kom väl hem med kanske 15 sidor anteckningar! Men det var roligt att få se massa olika saker.
Vi åkte först till vattenfallet Düden, där var det förtrollande vackert. Jag tyckte det påminde om omgivningen i filmen Avatar, förutom allt detär utomjordiska med lysande blommor osv. Men vackert var det!

Sen åkte vi in till Antalya för att titta på miniatyr byggnader av viktiga ställen här i Turkiet.
Efter det begav vi oss upp i Taurus bergen. Vi körde först med buss upp till ca 700 meters höjd, vartefter vi steg in i "cable cars" (sådana som de har i alperna) och körde upp ända till 2365 meters höjd på berget Tahtali. Därifrån är videon! Där uppe var det som att komma till ett helt annat land. Snön låg tjock på bergstopparna och det blåste en kylig bris. Men solen var varm och man kunde sitta och njuta av en varm glöggkopp och lapa lite sol längs med restaurangbyggnaden. Spännande utflykt :)

Såhär ser det ut där vi bor :) eftersom de är så kallt ute ännu så är ju poolen tom än så länge! Men vi lär ska få vatten i den så småningom också! Vi har en tvåvånings lägenhet med två sovrum och två wc, och sen vardagsrum och kokvrå i ett. Riktigt trivsamt och fint med balkong (med solstolar) både på övre och nedre våningen! Men riktigt kallt var det inatt! Jag sov fullt påklädd med mjukisbyxor, tjocka strumpor och en varm tröja och såklart dubbla täcken! Det är ju tur att jag är van från min iskalla lägenhet hemma i Finland!

Här nedanför ser ni lite bilder från nedre våningen :)

Förut idag så besökte vi staden Manavgat för att shoppa lite bekvämligheter! Jag köpte en telefon, som man kan ha två sim-kort i, så nu kan jag både använda min turkiska jobb anslutning och min finska samtidigt! I Manavgat gick vi även såklart till en kebab-restaurang för att äta lunch. Jag prövade på den typiska turkiska Iskender kebaben gjord på lammkött. Den serveras med bitar av bröd, tomatsås och turkisk yoghurt! Riktigt gott måste jag säga, fast det kanske skulle ha varit ännu godare att ta den med kycklingkebab! Det får bli nästa gång!

Side

Nu har vi mellanlandat i Side! Här ska vi stanna i ett par tre veckor innan säsongen kommer igång i Incekum! Fick en riktigt trevlig och fin lägenhet och turligt nog så är det en stackars granne som inte har skyddat sitt trådlösa internet, så det fixade ju sig riktigt bra tycker jag! Imorgon har vi en så kallad "ledig dag" så då ska vi väl ta oss en titt på vad Side har att erbjuda som destination och sen är det ju dags att plugga, plugga och plugga. Man borde ju kunna ALLT om man ska jobba som guide, dagens tent gick ju inte riktigt så bra, så jag får nog lov att läsa på en hel del ännu om detta ska lyckas. Men som tur är så gick det ju inte riktigt åt skogen, för då skulle jag ju vara en av de några stackarna som måste åka tillbaka till Alanya imorgon. Istället för en ledig dag så får de ha mer lektioner och en omtentamen. Poor bastards!

Men nu ska ja ta och försöka installera mig i det nya tillfälliga hemmet. Om jag får några fina bilder kan jag ju alltid ladda upp dem senare :)

So long

MERHABA! (hej på turkiska)

Solen skiner å himlen e blå :) Vädret är härligt här i Alanya, vi har massvis med jobb och uppgifter, men jag trivs ändå bra! Det enda som jag riktigt fasar för är att än en gång göra bort mig inför allihopa, å dessutom med en mikrofon i handen! Det är alltså dags att hålla ett "övnings" välkomstmöte inför alla kollegorna. Får se om man får en lika härlig black-out som jag fick sist de satte mikrofonen i min hand. Det är så mycket man måste tänka på, kroppspråk, vad man säger och hur man säger det, att alltid se glad ut osv, osv.. Feel the pressure :) Men det ska säkert gå bra, övning ger färdighet. Själv har jag ju förståss ALLTID haft en grym skräck för att hålla föredrag och sånt. Men efter denhär säsongen lär det inte vara nåt problem (kan man ju hoppas iallafall!) Något av en teaterapa har jag ju alltid varit, så jag borde kanske försöka plocka fram den känslan! Sen fick vi ju det fina tipset att man skall föreställa sig publiken naken eller sittandes i underkläderna. Men då får man ju vara försiktig så man inte brister ut i gapskratt mitt i presentationen!

Idag har vi mestadels sysslat med team building. Lekt dagis och gjort fina skyltar där vi skrev vad vi tycker att "team spirit" är osv. Sen fick vi gå till stranden och bygga sandskulpturer. Vårt team gjorde så klart en pegasus! Vi var ganska duktiga, för vi kom ju faktiskt på andra plats! Skulpturerna skulle ju ha nåt att göra med destinationerna dit vi ska. Kreta gruppen gjorde en avbild av ön, någon gjorde en golfbana, andra en fågel, en björn och så vidare..
Sen var det en gullig hund som sprang omkring på stranden, och hundälskande jag skulle ju såklart genast dit och klappa den. Alla andra var rädda, och sen fick ja ju såklart höra om alla sjukdomar hunden bär på osv. Men den var ju så söt så jag kunde inte hålla mig. Hunden hängde med oss hela tiden på stranden, men alla körde med en strikt "no love policy" och gjorde sitt bästa för att strunta i den.

Idag har vi haft skolning hela dagen, har lärt oss massa nyttigt om "first impressions" och sånt. Hur vi ska röra och föra oss och vad gästerna tar fasta på! Och allt om hur vi ska vara klädda, våra marinblå uniformer var ganska fina egentligen, men usch vad varmt det kommer att bli att gå med dem på när det är 40 grader utomhus! Grymt! Sen står det i vår "manual" att det är tvång att ha smink, naglarna skall vara välvårdade och helst målade i diskreta färger, och håret MÅSTE vara uppsatt. Många regler!

Men jag tror nog att allt kommer att ordna sig fint! Jag trivs jättebra tillsammans med dem jag ska bo ihop med. Och språkligt tror jag man kommer att utvecklas en hel del här. Talar enbart finska med min rumskompis Pinja, svenska med svenskarna, sen en hel del engelska när grupperna är blandade. Sen får man höra både norska, danska. Och förstås kommer man att behöva lära sig lite turkiska och sen är det massvis med tyskar här!

Hotell Kandelor

Alanya

Nu är vi äntligen framme i Alanya. det blev en grymt lång och tung resdag igår. Startade ju tidigt på onsdag morgon. 08:15 Vasa-Helsingfors, sen Helsingfors-Köpenhamn landade typ 14-tiden. Väntade 12 timmar i Köpenhamn (Som föresten var en väldigt fin stad, dit ska jag resa igen nångång när det är somrigt och fint!) halv 2 på natten var det sen Köpenhamn-Istanbul som gällde, sen transferflyg från Istanbul till Antalya. Vi var framme ca 8 tiden på morgonen, och efter det klev vi på bussen och körde 2 timmar till Alanya.
Under hela denhär 30 timmar långa restiden var jag vaken nästan hela tiden, slumrade till fram och tillbaka men sov inget! Så ni kan ju tänka er hur trött man var när man var framme i Alanya!
Där fick vi frukost på hotellet (där vi ska bo i en vecka sålänge vi har guideskolning) och sen det underbaraste av allt - vi fick sova! 3 timmars orolig sömn ungefär, och sen en liten tur på stan. Efter det fick vi en del info om jobbet osv, och nu har vi nyss ätit middag!

Imorgon börjar vi på med skolningen på riktigt! Ska bli spännande att sätta igång, men jag tror att vårt team kommer att ha grymt roligt tillsammans! :)

Upp å ner å hit och dit. Så har hela min dag kännts! Att packa tog dock max en halv timme, och förunderligt nog så rymdes allt riktigt bra. Undrar om jag har allt för lite med mig, men man måste ju välja, kan ju inte ta med hela garderoben heller!!

Sen har jag tagit avsked av släkt och vänner idag också, kommer att sakna allihopa! Hoppas att så många som möjligt kommer ner och hälsar på! :)

Imorgon bär det av, halv 7 startar vi. Då lämnar jag Vörå bakom mig och far iväg på äventyr i stora världen. Men jag känner mig trygg, fick ju en liten nallebjörn som ska hålla mig sällskap på resan!

Nervositet!

Ojojojdå! Nu är det endast 32 timmar tills jag sitter på flyget påväg från Vasa. Nervositeten kommer krypande och fjärilarna fladdrar i magen. Fortfarande har jag inte ens plockat fram kappsäcken! Jag har tydligen blivit bra på att skjuta upp saker och ting.

Men iallafall har jag varit duktig idag och gjort en riktigt ordentlig storstädning av min stackars lilla lägenhet som ska får vara ensam så länge nu. Hoppas han inte fryser så mycket när jag är borta, eftersom jag ju vred av batterierna innan jag stack därifrån idag. Innan jag slog igen dörren tog jag ett sista (tillfälligt) farväl av mitt hem och hoppades att det inte var nåt jag glömt, som till exempel att stänga av spisen. Kunde ju vara lite intressant att se vad som händer ifall en platta skulle stå på i flera månader, men inte ska vi ju leka med ödet inte! Jag har ju valt att ha kvar lägenheten under tiden jag är borta och jobbar. Eftersom jag skall använda dethär jobbet som min praktik till skolan (och eftersom lönen inte är nåt att hurra över) så ska jag (och borde få) lyfta studie-och bostadsstöd under sommaren. Har skickat in ansökningspappren idag, så nu gäller det att hålla tummarna, om ansökan inte går igenom är jag, som vi säger i mina hemtrakter "i pissi!!"

Hade även fått hem Nazars katalog i postlådan idag. Satt och bläddrade igenom den tillsammans med mamma. Hon fyller ju 60 i augusti, så det verkar finnas planer på att de ska komma till Turkiet å hälsa på mig! :) Men tydligen är det svårt att få flyg från Vasa just då, kanske det redan är många som hunnit boka... Från Helsingfors går det ju massor, men ingen av dem är särskilt intresserad av att köra ner dit... Vi får se vad de tar sig till! Om du vill beställa din egen katalog och drömma om en lyxsemester kan du göra det här! (på finska).

Händelserikt

Fastän klockan bara är 10:10 så har det redan hunnit vara en händelserik måndag. Började dagen med att ta avsked av pojkvännen, kommer inte att träffa honom mer innan jag reser iväg. Det var ett tungt måste, och nu är det bara att försöka hålla ut i 8 månader... Men det ska vi klara!

Sen hörde jag på radion att det varit ett jordskalv i Turkiet, 38 döda. Såklart googlade jag ju genast, och gjorde mig själv ännu mer nervös med att researcha lite om jordbävningar i landet. De förekommer tydligen ganska ofta.. man får ju hoppas att stället jag ska bo på ligger i en lite lugnare zon!
1999 var det en grym jorbävning i Izmit i nordvästra Turkiet. Den mätte 7,6 på Richterskalan och varade ca 37 sekunder och dödade nästan 20.000 människor. Allvarliga saker, men inte kan man ju gå och oroa sig för sånt. Är ju lika stor sannolikhet att man går och blir överkörd av en bil här hemma i Vasa, för let's face it, folk kör som idioter!

Sen ska vi ta upp ett fall av skadeglädje! Här på morgonkvisten hörde jag motorljud utanför fönstret. Eftersóm jag är väldigt nyfiken av mit så gläntade jag ju såklar på gardinen och kikade ut. Där stod en ambulans. Den hade slirat fast i snön precis under mitt fönster! Jag vet inte vad den gjorde här (Jag bor ju bara ett par hundra meter från sjukhuset), bråttom verkade de inte ha, så någon nödsituation var det inte. Kanske de bara skulle ta en onödig genväg över min gård och så gick det som det gick! Iallafall såg det ganska vådligt ut när de stod och försökte få loss den. Snäll som jag är, så istället för att gå ut och hjälpa till, så plockade jag fram kameran och tog bild på eländet :D Hoppas inte jag blir stämd nu!

Jag kan ju tillägga att de nog kom loss tillslut, annars skulle jag nog (kanske) ha gått ut och hjälpt dem skjuta på!

Avskedsmiddag

Igårkväll hade vi en riktigt trevlig avskedsdinner för mig på Amarillo, tequila till förrätt är kanske något man borde införa! Vännerna tyckte tydligen att min sista utekväll hemma i Finland skulle vara en ordentlig en! Vi åt god mat och jag drack en frozen strawberry margarita till efterrätt, mums!

Sen fortsatte vi kvällen på det välbekanta Ollis, där man råkade på massvis med känt och okänt folk från alla håll och kanter! Men inte kan jag väl påstå att jag kommer att sakna baren så värst mycket under tiden jag är borta :P

Oj oj, avresan närmar sig, och jag har ännu inte ens börjat fundera på packningen! Hur skall detta sluta? Jag bara skjuter upp allting, har nog inte riktigt ännu fattat att jag faktiskt ska åka iväg!

Evil Eye

Kom just fram till att ordet Nazar betyder Evil Eye på turkiska. Ni vet detdär blå pyntet som ser ut som ögon/blå stekta ägg ;) det är ju turkiska amuletter som ska skydda mot onda ögat (Nazar boncugu/boncuk, hittade många olika stavningar). Mamma hade hem en sån åt mig när de kom hem från Alanya i höstas. Det lär ska skydda mot folks illvilja och avundsjuka blickar. Undrar varför man döper företaget till det då, kanske för att folk är avundsjuka då Nazar koncentrerar sig på all inclusive och lyxhotell för familjer? Man vet aldrig! :)




bilden är googlad

Idag har jag bokat flyg från Vasa till Helsingfors på onsdag morgon kl. 8.15, hade ju inte tänkt flyga eftersom det är jäkligt dyrt, men nu med den pågående strejken och allt så var jag ju nästan tvungen. Men som tur var så har jag en snäll mamma som betalade den svindyra biljetten åt mig. Men annars skulle hon ju ha varit tvungen att skjutsa mig till seinäjoki kl.3 på morgonen, eftersom jag först tänkt flyga därifrån då biljetten var 3 gånger billigare! Men tji fick jag! Men det kommer att bli en väldigt lång resdag på onsdag! Kommer ju fram till Turkiet först på torsdag morgon nångång! Puh! måste ta me ett par tandpetare så jag får stöda upp ögonlocken!

Uppmärksamma bloggläsare!

Får ju skämmas lite när man tydligen har helt fel uppfattning om vart man kommer att hamna om några dagar :D Då är det ju bra att det finns uppmärksamma bloggläsare som kan upplysa en om exakt VAR i Turkiet man skall jobba! Tackar för det! Så Incekum it is!
Önskar ändå att man skulle få ännu lite mera info från Nazar om vad man behöver ha med sig osv! Sen skall det ju göras ett arbete om valfritt ämne som har något att göra med destinationen. Det står inget om längd eller innehåll! Såklart har jag ju fortsättningsvis inte kommit igång med det arbetet, men tids nog, har ju ett par dagar på mig ännu!!

Idag har jag varit in till Vasa, och letat skor. Hur svårt kan det vara att hitta ett par helt vanliga högklackade skor utan extra detajler? Det enda par jag hittade som passade mig så hade väldigt smal klack, så den kommer ju att vara uppnött innan jag ens har lyckats gå in skorna klart! De skor som Nazar hade rekommenderat passade inte alls åt mina fötter, tyvärr. Men å andra sidan så kostade de ju över 100€ så jag sparade ju in ett par 20 lappar!

Just nu känner jag mig ganska stressad och nervös, vet fortfarande inte hur jag ska ta mig ner till Helsingfors på onsdag.. Eftersom det tydligen skall strejkas och hållas på så kan det bli ganska svårt. Skulle ju inte vilja ta morgonflyget, för då får man ju punga ut med 200€ för den biljetten! Och jag som knappt har några extra pengar alls.... Då är ju tåg eller buss de andra alternativen, undar hur lång strejken kommer att bli...?

8 månader

Vad packar man när man ska va borta i 8 månader? 20 kg räcker ju knappt när man far på en veckas chartersemester! Nu ska jag bo och leva hur länge som helst i ett för mig okänt land, vem vet, det kanske till och med bor murmeldjur under sängen där!!

Ikväll har jag varit över till grannflickan för att ta adjö inför resan, där drog vi "bulla" så det stod ut genom öronen och tårarna rann av allt skratt. Funderade hårt på varför det står i mejlen jag fått från arbetsgivaren vilken färg på underkläderna man ska ha och varför det är tvång att använda högklackat. Vi kom fram till att jag nog antagligen, blåögd som jag är, tagit anställning som haremshustru i ett turkiskt harem. Jag får bli favorithustru nummer 2 och bo i ett litet rum och ligga lättklädd på min divan. Favorithustrun nummer 1 å andra sidan är en fet hagga med mörk mustasch på överläppen och en lila jättelik poncho runt halsen. Grym konkurrans där alltså!

Borde kanske beställa en sån dräkt från punanaamio.fi innan jag åker! Fast i mejlet stod det ju förstås att arbetsgivaren ska stå för arbetskläderna!

Nej skämt å sido, orolig är jag ju, men detdär var väl kanske lite väl osannolikt, till och med för att komma från mig! Avfärd blir det ialla fall 10.3 kl. 12:50 från Helsingfors flygplats, då går färden först till Köpenhamn, där vi har en hel dag att slå ihjäl, för flyget till Antalya går först 11.3 01.25 lokaltid. På Helsingfors flygplats skall jag stråla samman med alla andra "finska" guider. Hoppas de är trevliga och inga fisförnäma/högfärdiga finskor (inget illa menat med det men såna finns det ju massor av!).

Imorgon skall jag dra iväg intill storstaden Vasa för att (antagligen) förgäves få hyrt ut mitt gymkort, få inhandlat dedär standardenliga högklackade skorna och försöka hitta en utstyrsel som i infobrevet benämndes "business casual" vilket skall tolkas som skjorta, kavaj och "betärböxona". Tydligen är klädseln viktig om man ska jobba som reseledare!

Reseledare!

Plötsligt blev mitt liv ganska så mycket mer spännande! I fredags fick jag veta att jag 11.3 skall resa till Turkiet och jobba som reseledare. Lilla Katta ensam i stora världen, hur skall detta sluta?

Eftersom jag ju inte ens har 2 veckor på mig att ställa allt i ordning inför avfärden så ligger paniken på. Idag har jag rantat runt mellan hvc, apoteket och banken och försökt fixa allt. Skolan kommer ju också att lämna på hälft till en viss del, eftersom jag ju missar en hel period! Hoppeligen lyckas jag ta igen allt sen när jag kommer hem!

Igår satt jag uppe halva natten och kollade igenom avsnitt av Matkaoppaat på nelonens hemsida. Där är det ju resebyrån Deturs guider som är i Alanya i Turkiet. http://www.ruutu.fi/video?vt=video_episode&vid=245542 Där handlade det om fyllon såm spydde ner hela hotellrummet, taxichaufförer som antastade folk osv. Jag kan ju inte säga att det gjorde mig mindre nervös precis!! Men jag måste väl lyfta fram min äventyrliga sida och hoppas på det bästa!

Jag kommer (åtminstone preliminärt) att befinna mig i side på ett hotellkomplex som heter Pegasos Planet (kolla bilden!) i Side. Side ligger mellan Antalya och Alanya och är ett lite mindre ställe.

Hej påträngande turkar, salmonella kyckling och långa arbetsdagar men ingen lön - HERE I COME!